lost and found

victoria..
igår skulle du blivit 18.
du hann inte ens bli det innan du lämnade oss.
du fanns, du försvann men jag tror att jag har
hittat dig ordentligt igen, i mitt hjärta & därifrån
försvinner du aldrig!

jag önskar så att du sträckt ut en hand till mig
innan du tog klivet. det är lätt att vara efterklok.
jag sträcker min hand till dig för jämnan nu men du finns inte.
jag famlar i mörkret.

med risk för att låta grov.. vickan kära vickan
vad tänkte du när du stog där, innan du släppte
för att tillbringa dina sista sekunder hängandes
i ett rep.
jag känner rädsla för att du kanske ångrade dig
men ingen fanns där för att fånga dig då.
det var för sent, fan dig lillen..

Jag känner en styrka&skyldighet att leva lite
åt dig med, du missar så mycket och någon
måste ju göra det åt dig.
är du stolt över mig, känner du frid där du är?
Ibland ser jag dig vid sidan av lisa, där du borde
stannat föralltid.

jag tror att himlen är en bra plats till dig för jag
vet att du är fri nu och det är allt du någonsin velat.
det är bara det att jag saknar dig :(



PUSSS
          Emma

Kommentarer
Postat av: Kim

Vad vackert du skriver älskling min!

2011-02-10 @ 16:36:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0