love as though you have never been hurt before

här sitter jag och gråter för att vetskapen har nått mig att du vänt blad, du har gett upp, raderat mig ur ditt liv..
jag vill inte visa mig sårbar, men just nu rasar allt samman.
Vi har aldrig bråkat, aldrig varit osams och nu har vi glidit åt varsitt håll men att du helt enkelt räknat ut mig ur ditt liv så enkelt gör helt sickness ont..

pratade om dig tidigare idag, om hur jag saknade dig, planerat en överraskning inför din 20års dag men antingen har jag bara varit dum och inte insett att du totalt vänt mig ryggen och sprungit åt motsatt håll utan att försöka få mig att springa åt samma håll i samma tempo.

ska jag fortsätta bry mig fast du verkar ha slutat brytt dig, ska jag kämpa för att få dig tillbaka utan att ens veta vad jag gjort för att förlora dig?
du, ni och dom ni är har valt och ni valde utan mig (uppenbarligen!?) och ni är inte dom ni än gång var när ni inte ens kan säga saker och ting till mig personligen...
äff

           emmalicious