love as though you have never been hurt before

livet är inte rättvist, det har aldrig vart och kommer aldrig vara.
det handlar ofta inte om vad man har utan vad man gör av vad man har.
jag är rädd för att släppa taget om vad som varit. jag är rädd för att det vi hade
kommer att försvinna då, Att jag kommer glömma hur du skratta, att jag kommer
glömma hur du lukta&hur du kändes i mina armar.
Samtidigt vill jag inte att rädslan ska hindra mig från att släppa in människor.
jag orkar inte riktigt bära allt inom mig, faktiskt inte..



Att klamra sig fast vid drömmar och sluta leva är inte så bra för den som vill veta.
Hur länge ska man fortsätta kämpa för något som inte finns eller kämpa för mycket
i en kamp som inte ens är min att kämpa.
Jag behöver veta att det är okej att jag lever mitt liv som jag vill, jag behöver veta
att jag inte sviker och jag behöver höra det jag just nu inte får höra.

jag ger och ger, kanske för mycket, kanske fel men jag ger och just nu är det mer än
vad jag kan säga om dig. varför ska det ligga på mig, varför måste jag alltid bära det
tunga ansvaret? varför kan vi inte dela bördan?

jag behöver en kram!

PUSSS
        emmalicious