love as though you have never been hurt before

jag hade en gång en kompis, den bästa av de bästa. DU är nog fortfarande det egentligen men jag känner inte av det för jag känner inte din närhet.. Jag är glad för att du har ett stort socialt umgänge och att du har funnit en kärlek det är jag verkligen men jag känner mig samtidigt så himla sad för att jag inte längre verkar räknas på samma sätt längre :(

Jag skriver inte det här för att jag ska skylla på dig eller för att såra dig, jag skriver det för att jag inte vet hur jag ska få dig att förstå. Jag tycker jag har försökt förklara, försökt få med dig, försöker ringa dig som förut men det känns lite som att dina tankar är någon annanstans när jag febrilt försöker få kontakt med dom.
oavsett om det är med flit eller med oflit så känns det som att du stänger av mig. Som att jag inte passar i ditt nya?
jag är så rädd för att du ska bli arg på mig eller något men jag vill bara skrika åt dig, skaka om dig och få dig att öppna ögonen.. Vi har inte setts själva sen innan jag åkte till thailand, dvs över ett halvår sen. JAG FUCKING ÄLSKAR REEEEEEJ. vi säger båda två att vi ska fixa det, lösa dig men det händer inget.. Mycket snack men liten verkstad.



ta inte illa upp, jag säger det med kärlek.
släpp mig inte.

PUSSS
         doris