love as though you have never been hurt before

jag känner mig övergiven och riktigt riktigt ledsen nu..

det knyter sig i magen, jag vill bara skrika.
tänker ni ens något på det?
jag sitter här med skuldkänslor och känslor av att jag kanske gjort fel, men varför
är det bara jag som ska ta ansvar, varför ska bara jag?
jag vet att jag ska ta ansvar för jag bryr mig men borde inte ni också?

är jag så lätt att släppa, att glömma och att gå vidare ifrån?
ni kunde åtminstonde prata med mig.

det gör ont så sjukt jävla sinnesont :/
jag dööööör litegrann inifrån nu.

PUSSS
         emma wikström